Sommarminnen
Kan man säga att man är en sommarperson? Isåfall är jag en, lever mitt allra bästa liv just då och medan andra pratar om hur sommaren springer förbi i raketfart känns det som att mina somrar går i slowmotion. Njuter, doftar på blommorna, ett steg i taget, blundar i solen, badar och lever. Jag är njuter aldrig så mycket som just precis den årstiden. Vänner på middag, barnen leker i hästhagen eller i gläntan i skogen, man hör deras skratt. Det hoppa studsmatta i solnedgången, nån börjar förstås bli övertrött och gråter en skvätt, som sig bör. Vi sitter kvar och pratar tills myggen eller kylan tvingar oss in. Barnen somnar och lugnet lägger sig.
Jag går en runda i trädgården, plockar, vattnar, beundrar och andas. Jag blir helt pirrig av tanken att allt detta står framför oss, känns viktigare än någonsin i år. Ser så mycket fram emot en sommar här hemma på gården, med vänner!
Rosorna, som jag längtar efter rosorna! Vi har över 20 olika sorters rosor här på gården, hälften fanns redan här när vi flyttade in och jag är väldigt glad att förra ägaren älskade trädgård hon med och att honungsrosen som fullkomligt slukar hela vår pergola har över 15 år på nacken. Vissa blommar hela sommaren och ända in i oktober medan vissa blommar en vecka eller två på sommaren.
Vi knåpade ihop en koja, perfekt för lek eller mellis med kompisarna! Lite pinnar, snöre och ett gammalt lakan, en gnutta tålamod också förstås! Lovade Hollie att göra en ny i sommar så hon kan bjuda sina kompisar på glass där inne!
På baksidan av Jasminas hus har hon en lupinäng, världens vackraste ogräs om ni frågar mig!
En liten spretig trädgårdsbukett på köksbänken, och en lortig unge som har sommarlov. Bästa kombon!
Picknick under äppelträden, åh vad vi ska ha picknick i sommar. Allt blir ju liksom festligare på en filt i gräset!
Ikväll tog jag och Jossan vår ponny Pytte och körde genom skogen i kvällssolen, bara en sån sak att solen faktiskt skiner klockan 18 på kvällen. Är inte livet rätt fint ändå trots allt?
Kram till er