Sommarminnen

Som alltid denna tid på året så får jag en stark längtan efter sommaren, trots att den precis var här men jag har insett att det är sån jag är, samma visa varje höst. Som tur var har jag aldrig varit den typen som går och hänger läpp för saker under en längre tid, är nog väldigt bra på att må bra och tycka det mesta är härligt så en liten höstdepp är väl ändå ganska ok tänker jag?

Jag trillade över ett gäng bilder på datorn. 22 juli 2017. 16 dagar senare föddes Bianca. Minns hur jag tog till vara av varenda sekund de sista veckorna då de bara var hon och jag, vid den här tiden mådde jag faktiskt väldigt bra också efter flera månaders illamående och yrsel.

Ängarna nedanför vårt hus lyser som guld på sommarkvällarna, det är så vackert! Vi gick på den lilla grusvägen hon letade skatter i dikeskanterna, jag med svullna fötter och en stenhård mage. Jag var så bombsäker på att Bianca skulle komma ut tidigare än de planerade snittet som var planerat 4 dagar innan BF, men hon stannade där inne precis som de var planerat.

3, 5 år var Hollie här. Alldeles perfekt ålder för att bli storasyster tycker jag. Nästa sommar är Bianca såhär stor, konstig känsla.

Sommaren 2017 var sval, minns ni? Perfekt att vara höggravid och jag var nog den enda som ville sitta ute varenda middag den sommaren.

Sommaren ändå. Med ängar som lyser som guld, barn som är vakna lite för länge och ljusa nätter. Kommer alltid vara min favorit och just den här kvällen sparar jag långt inne i hjärtat.